carpe diem

det finns dåliga dagar.

och så finns det de dagar när man känner att kanske kanske kanske (ja! nu?!) är det äntligen på väg mot en vändpunkt.
dagar som det jobbiga blir lite lättare att lägga längre upp på hyllan.
dagar som det plötsligt blir enklare att orka stå emot alla krav, påtryckningar, måsten och så vidare som snurrar, förvirrar & tynger.
dagar man lyckas lite bättre med att tränga undan och lägga bakom sig, eller åtminstone för ett litet ögonblick längre lyckas låtsas för sig själv att man faktiskt inte bryr sig.
det finns de dagar när ett leende sprider sig över ansiktet och kroppen, leendet som börjar vid munnen och fortsätter in genom huden.
de dagarna är de tillfällen när små framsteg plötsligt känns stora och annars obetydliga saker får mening i en vanligtvis ganska blurrig och grå miljö.
de dagar när framtiden ses med en aning mer ljus och hopp, och huvudet känns så mycket lättare.
dagarna när timmar, minuter & sekunder inte har så stor betydelse i det stora hela. när livet blir en upplevelse i sig. och nuet blir en stunds paus i livet.

jag tror och hoppas att dessa dagar blir fler och fler, för alla. låt inte ditt livs berg-& dalbana ta med dig på en alldeles för skakig och svängande ur. vi vet ju alla att det bara leder till åksjuka.