inte konstigt att det gjorde lite ont nar jag gick, det var inte bara en vit prick i foten.
det var ju liksom en halv snackpigg som satt rakt in i trampdynan.
nu kan jag ju dansa pa riktigt! svanskotan gar nog over om nagra minuter (jag raknar minuterna till stangningsdags nu.)
fredag 29 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
du ar standigt i mitt hjarta finaste!
alltid anda upp till manen och tillbaka, det finns ingen som du. <3 <3 <3
Skicka en kommentar